Three Peaks

IMGP1081

The Frontrunner Three Peaks Dunedin blev inte riktigt som jag tänkt mig… Jag trode att jag hade rekat starten i fredags men när jag kom fram till starten idag på tävlingsdagen visade den sig inte vara riktigt där jag hade tänkt. Alltså var jag inte beredd på att första backen skulle börja direkt efter starten, detta i kombination med att jag slarvatt med uppvärmningen bidrog kanske till att mina ben inte alls fungerade som tänkt i branta stigningen till Flagstaf 666^ (första toppen). Det blev mycket gående tidigt i loppet, många sprang förbi och det känndes en aning hopplöst.

Jag kände dock på mig att det skulle bli bättre, jag var bara inte van vid att springa så fort direkt. Kanske lär jag mig att jag behöver värma upp ordentligt till kortare lopp… kort och kort, men detta känndes faktiskt som ett kort lopp (26km).

Nästan uppe vid första toppen stannade jag till och tog en bild, här någonstans började det kännas bättre och bättre.

IMGP1083

Jag tryckte på och lyckades springa om några av dom som sprungit om mig tidigare up till andra toppen (Swampy 739^) kändes det bra, hitils hade vi mestadels sprungit på grusad stig och ca 11km hade passerat. Men från masten på Swampy bar det brant nedför helt obanat genom hög tussock och flax, dom hade klippt ner lite av det men det var högt, smalt och ganska blött. Denna delen gick bra, det var inte förren man kom ner i skogen som leran började.

IMGP1084

Oj vad lerigt det var! Folk halkade omkull till höger och vänster, jag höll i mig i grenar och halkade till och med omkull själv en gång! Ibland var det så lerigt och brant så man fick fira sig ner baklänges medan man höll i rötter. På sina ställe var det 30cm djupt med lera. Här tog jag det väldigt försiktigt, men det gjorde inte nyazeeländarna som uppenbarligen kände sig hemma i leran…wiiie!, yiha! och streight trough! Skrek gubbarna när dom stormade förbi med ett leende på läpparna.

Själv tappade jag nog mycket tid på denna delen, jag tycker inte så bra om att bli skitig på det viset utan undviker gärna vattenpölar och lera i det längsta.

När vi tillslut kom ner i dalen till en riktig grusväg märkte jag att jag hade mycket krafter i benen, speciellt i förhållande till dom runtomkring. Upp till sista toppen Mt Cargill 676^ gick bra, inget mer gående nu mer än när det verkligen behövdes.

IMGP1085

Jag sprang om många och kände mig snabb, ännu snabbare blev jag utför. Nu var det en trevlig grusad stig med inslag av trappsteg, här hade inte dom senaste dagarnas regn gjort så stor skada! Nu fick istället nyazeeländarna slänga sig åtsidan när jag kom farandes nerför berget! Efter några kilometer kom stigen ut på en asfalterad väg, men jag fick inga krampkänningar som jag tidigare fått vid asfalt efter stig (kanske skulle jag druckit elektrolyt redan innan start också?). Vi sprang ner genom villa områden, och jag passerade en löpare som gav en kompis på rygg strech. Snart såg jag målet på en rugbyplan och en löpare med stort skägg framför som jag sprang ikapp och spurtade ner.

IMGP1087

Nu var loppet redan slut, jag var inte särskilt trött men nöjd att jag iallafall avslutat bra. Efter att ha sprungit två lopp på nya zeeland är jag verkligen imponerad över deras after run snacks, detta var inte lika imponerande som Bedrock men man fick ändå varmkorv, cookies, shortbread, varm choklad och annat. Sen vann jag en keps i utlottningen, innan jag gick dom 6 kilometerna tillbaka till hostelet.

IMGP1090

Tid: 2.37.30

Distans: 26km

Placering: 18

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s