Transylvania Trail Traverse

I oktober förra året åkte jag till Rumänien för första gången, då som en del av ett reknings team från Kullamanen för att undersöka möjligheten att arrangera ett ultralopp i de fantastiska Buccegi bergen. Vi bedömde då att det fanns goda möjligheter för detta och nu knappt ett år senare var det dags att åka dit igen för att delta i premiärupplagan av Transylvania Trail Traverse. Jag hade förberett mig väl med backpass i Tegelbruksbacken hemma i Ramsåsa och genrepat på Sweden Sky Race, så jag kände mig ganska förberedd både fysiskt och mentalt.

Tidigt på torsdagsmorgonen gick flyget från Kastrup som skulle ta mig och mamma, mamma som också skulle springa (supermamma?). Vi spenderade sedan ett par timmar på Flygplatsen i Bukarest innan vi åkte med Rolf (head of logistics) och Anders (fotograf) till Hotel Wolf i Bran. Nu var det dags att äta middag, gå på racebriefing och packa ihop det sista innan loppet som började tidigt nästa morgon.

Efter lite sömn var det alltså dags att sätta sig på bussen för att åka till starten vid Skidbacken bara 5km från Hotellet. Allt flöt på bra tack vare den fantastiska organisationen, och snart hade både dropboxen (för varvningen) lämnats och obligatoriska utrustningen kollats.

Det var nu dags för start.

Det fortfarande mörkt men jag ville inte slösa på pannlampans batteri som jag viste skulle behövas till kommande natt, så jag snyltade istället på några goda vänners ljus. Jag började lugnt i första stigningen upp mot Omu Peak, det var ingen ide att stressa med så mycket kvar av loppet. Jag gick snart ifrån mina vänner från Skåne, och tur var väll det för de lyckades senare springa ännu mer fel än vad jag lyckades göra.

IMGP2109

Istället hängde jag på Henrik och Cristoffer som höll ett bra tempo, tappade dock bort dem vid första passeringen av Umo Peak. Redan nu var Andrei (Rumänen som ansvarade för att vi skulle hitta rätt här) mycket nervös och upstirrad. Största problemet var att allas kartor blivit blöta och börjat trilla sönder… inte bra med minst ett dygn kvar att navigera. Jag kom i alla fall iväg på rätt led och en lång utförslöpa, det rörde sig nu om att springa ner nästan lika många höjdmeter som vi precis tagit oss upp, nedförs löpningen var dock inget problem såhär tidigt i loppet. Därefter var det åter dags att ta sig tillbaka upp till Omu Peak, denna gången helt obanat i en brant skreva över stock och sten. Ju närmare toppen man kom ju mer blåste det, tillslut var det riktigt läskigt när man gick den sista biten på en kamm där vinden ven och man fick luta sig fram och hålla i sig för att inte blåsa av kanten.

IMGP2116

IMGP2119

IMGP2123

IMGP2141

Uppe vid Omu för andra gången fick jag lite nya instruktioner av Andrei innan jag gav mig iväg mot CP4 på en av banans få lättsprungna partier uppe på platån.

IMGP2133

Vid CP4 delades det ut god soppa och jag han växla ett par ord med Arrangörs Per, han påstod nu att det skulle fortsätta en lättsprungen del tillbaka mot varvning. Mikael som jag träffat på fotograferandes längs banan hade också sagt att jag låg som tredje svensk och runt en nionde plats totalt så jag var inne i en bra period.

Dock visade det sig att Per antagligen inta alls visste vad han pratade om när det genast blev frågan om att klättra och krypa uppför ett uttorkat vattenfall, alternativt visste han detta och bara jävlades(ganska troligt).

IMGP2147

IMGP2153

IMGP2154

Efter vattenfallet kom jag ikapp en Rumän som jag växlade några ord med och hängde på mot CCP 1, här skulle man skriva ner en kod då kontrollen var obemannad. Jag märkte att Rumänen missade kontrollen men fortsatte efter honom, BIG mistake! Det visade sig efter ett par kilometer att han sprungit nedför berget i helt fel riktning, detta märkte jag inte förrän jag hittade en by där jag kunde fråga en gubbe var jag var. Då var jag som sagt helt fel och det var bara att vända och gå tillbaka uppför berget kanske 400hm, Rumänen såg jag aldrig mer till. Sur och less fick jag nu snabba mig för att hinna till varvningen innan 14 timmars cut-off tiden. Jag gav mig dock ut på andra varvet med en timmes marginal så det visade sig inte vara någon större panik.

Första varvet skulle ha varit 51km men jag hade sprungit betydligt längre, andra varvet skulle vara 55km så jag förstod att det skulle komma att ta tid särskilt nu när det började skymma. Jag gick till en början med tre rumäner Adrian, Dragos och Stefan men vi såg ljus både framför och bakom så vi visste att vi inte var ensamma.

IMGP2156

Uppe vid Omu Peak för tredje och sista gången möttes vi av en mycket bekymrad Andrei, han ville helst inte att vi skulle fortsätta. Det var dimmigt och mörkt och det skulle bli svårt att hitta, men när vi blev en grupp på 10 som gick ut tillsammans gav han oss tillåtelse efter att ha noga beskrivit rutten. Det var nu jag en annan svensk (Viktor) och en kanadensare förutom sju rumäner som gav oss ut i den kalla natten. Kvar vid Omu lämnade vi en Amerikan som inte kunde fortsätta.

Från natten mins jag inte mycket alls, bara att jag tänkte att jag inte fick somna och bli kvarlämnad på berget. Vi passerade i alla fall CCP 2 vid ett gigantiskt kors vi ett stup och de häftiga stenformationerna Spfinxul och Babele. Jag överlät helt orienteringen åt Rumänerna och gick ofta sist i följet.

Tillslut, antagligen efter många timmar kom vi fram till en Mountain Hut där vi fick vila lite och fylla på med energi. Det visade sig nu att vi skulle få det svårt att hinna till 25 timmars cut-offen vid Gura Diham, det försegick en debbat på Rumänska där jag tillslut förstod att vi hade 4 timmar på oss och att cut-offen blivit framflyttade med en timme, vilket rumänerna ändå sa var omöjligt att hinna.

Skulle jag nu ha sprungit såhär länge bara för att bli avplockad med 15km kvar till mål… några av rumänerna ville ändå försöka medan tre valde att fortsätta nedför berget där de kunde ta en taxi tillbaka till starten. En Rumän lämnade vi sovandes på soffan och Viktor lämnade vi med en sjukvårdare.

Det var nu bara jag Kanadensaren Kevin och Rumänerna Mihai, Lucian och Kalman som fortsatte. Vi blev varnade för att det nu vare prime time för björnattack och började därför vissla och hojta medans vi tryckte på för att hinna till Gura Diahm i tid. Första biten tog os tillbaka upp på platån ovanför trädgränsen men därefter följde en lång och plågsam utförslöpa där vi inte vågade ta det lugnt, eftersom vi viste att det skulle bli tajt med tiden.

Nere i Busteni viste vi att det inte var långt kvar men vi var tvungna att ta oss uppför en slalombacke på vägen så vi rusade genom CP11 med mindre än en timme kvar. CP 12 och Gura Diham kom som en lättnad med en kvart kvar av tiden.

Här vilade vi nu ett bra tag, och till vår stora förvåning hann även Viktor fram i tid. Han hade mirakulöst lyckats ta sig vidare på egen hand efter lite mirakelpiller hos mountainrescue.

Vi hade nu gott om tid till mål men hade ännu ett stort berg att ta oss över. Vid sista kontrollen fortsatte jag och Kevin själva eftersom Rumänerna hade ont i sina knän och var oroliga att dom inte skulle hinna i tid.

IMGP2171

Sista biten gick långsamt och var oerhört plågsam ner genom skogen, det kändes som att berget aldrig tog slut. Lyckan var total när vi såg målet från toppen av slalom backen och kunde halta ner de sista hundra meterna. Vi möttes av publikens jubel och gick i mål på en delad åttonde plats 32 timmar och 25 minuter efter starten.

En stund senare kom dom tre rumänerna och inte långt efter även Viktor så det blev tillslut 14 stycken av dom ca 60 startande som kom i mål. Utöver dessa 14 kom även 3 löpare från B-klassen i mål där man sov på natten och körde loppet i två etapper.

IMGP2174

Jag är oerhört nöjd över att ha besegrat bergen och genomfört loppet. Även om det innebar mycket lidande var det till största delen fantastiskt och oerhört vällarrangerat, man var helt utelämnad åt naturens makter men ändå så väl omhändertagen av alla funktionärer så man var aldrig riktigt orolig även om det förekom hund attack och björnincidenter.

Nu har jag också mina UTMB poäng…    

Advertisements

4 responses to “Transylvania Trail Traverse

  1. Pingback: Transylvania Trail Traverse Vlad Tepes 54 (?) km, 4400 hm, 14:30:31 | Löpsug·

  2. Pingback: 2014 ett år på resande fot | Oskar Henriksson·

  3. Pingback: Ultra Trail du Mont Blanc – min resa runt berget | Oskar Henriksson·

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s