Mitt VO2max

Igår gjorde jag för första gången ett VO2max test. VO2max står för maximala syreupptagningsförmåga och mäter hur mycket syre kroppen kan använda per minut. Det är ett värde som används flitigt inom konditionsidrott och anses vara ett relativt bra mått på ens potential även om många andra faktorer är minst lika viktiga.

img_2994

Jag genomförde mitt test på Idrottsmedicinskt Center i Malmö, det var första gången jag genomförde ett sådant test och första gången jag sprang på löpband sedan 6h utmaningen för två år sedan. Känslan inför påminde mycket om den man hade inför bip-test på högstadiet, förväntansfull och lite nervös.

Testerna genomfördes på löpband med en obekväm mask över näsa och mun. Som uppvärmning genomfördes ett laktat-tröskel test vilket innebar att man successivt ökade hastigheten på löpbandet medan man var fjärde minut blev stucken i fingret. Målet var att hitta var man började producera mjölksyra och man var ute efter ett värde på 4,0 mmol vilket generellt räknas som ett gränsvärde för den anaeroba tröskeln. Det tog en himla tid och det blev många stick i mina fingrar innan pulsen och laktatet behagades stiga till en respektabel nivå. Efter 35 minuter och bandet nu höjt till en hastighet av 15km/h (4min/km) uppnådde jag iallafall värde på 4,5mmol, dessförinnan hade det legat stadigt kring 1,0 – 1,2 mmol. Allt det här säger mig inte så mycket men det ger ett tröskelvärde och kan användas för att sätta upp pulszoner.

 

Därefter var det dags för själva max-testet. Nu började vi vid 13km/h och ökade hastigheten med 1km/h per minut fram till 15km/h, därefter ökades också lutningen med en grad per minut. Vid 19km/h och 4 graders lutning började jag få svårt att springa (jag springer ju ALDRIG så fort i vanliga fall) precis innan hastigheten skulle höjas till 20km/h hoppade jag av och gav upp. Med lite mer vilja hade jag kunnat klara lite till men det var snarare kadensen än flåset som var den begränsande faktorn.

Resultatet blev:

vo2max-varden

Fick klagomål på kvalitén… det beror på att jag har skannat in tabellen från ett papper!

71.8 ml/kg/min är inte så dåligt även om det inte är ovanligt med högre bland exempelvis duktiga längdskidåkare. Det är högt över “superior” iallafall, så det får man ju vara nöjd med. Sen tyder kurvan på att detta förmodligen inte är mitt maximala VO2max då jag inte uppnådde någon platå (eftersom att jag är klen och gav upp). Jag vet inte riktigt om man brukar uppnå någon platå men det är iallafall tanken. nu pekar istället min VO2max ganska brant uppåt. Kanske har jag alltså mer att ge.

vo2max-graf

När jag kom hem försökte jag läsa på lite och sätta mitt resultat i perspektiv. Jag vet inte om jag blivit något klokare men det var intressant och det verkar iallafall som att mitt hjärta inte ska begränsa mig när jag ska springa långt och länge framöver.

VO2max anses vara ett bra värde för att analysera förmåga och kapacitet, till skillnad från ex. puls så är VO2max någonting som man kan träna upp med hjälp av tex. korta intervaller något som jag nästan aldrig gör i löpning. Även om det är en bra indikator på vilken kapacitet man har så är det såklart många faktorer som påverkar om man vill bli en bra löpare, cyklist, skidåkare, jockey, ninja eller quidditch spelare. Vilket illustreras någorlunda väl i figuren nedan.

capture

(Joyner & Coyle 2008)

Vad som anses vara ett bra värde för en elitidrottare varierar mycket beroende på var man läser. Skandinaviska längdskidåkare är överrepresenterade bland de som uppmätt högst resultat, exempelvis har Björn Dählie uppmätt 98 (ml/kg/min). Jag hittade också en massa resultat på VO2max tester utförda i samband med NHL draften (ishockey) på cykel, där mycket sällan (jag hittade en) någon av spelarna kom över 70 (ml/kg/min). Det måste variera en del mellan olika sporter (även test-lokal och test-metodik), jag förmodar att en cyklist exempelvis gör sitt VO2max test på en cykel medan en skidåkare kanske gör det på rullskidor eller åtminstone med stavar vilket skulle innebära att man använder helt olika delar av kroppen. Därför är det kanske inte riktigt rätt att jämföra olika värden från Cykel/Löpning/Rullskidor.
Även om jag själv åker en del skidor så håller jag mig här till löpning, jag gjorde ju trotts allt testet på löpband (utan stavar eller andra hjälpmedel). Särskilt långdistanslöpare verkar kunna prestera fantastiska resultat på ett förhållandevis lågt VO2max. En studie på Kenyanska maratonlöpare med ett medelvärde på sina snabbaste maraton tider på 2:07:17 (!) visade att dom hade medelvärden på 63.1 (ml/kg/min) på hög höjd i Kenya och ett snitt på 67.5 (ml/kg/min) på lägre höjd i Italien (Tam et al. 2012). En annan studie visade kenyanska 10 000 meters löpare med medelvärden på 71.5 (ml/kg/min) så snabbt springer ju inte jag. En annan snabb kille är Jonas Buud världsmästare på 100km 2015 han har publicerat sina värden som var 67.5 (ml/kg/min). Det krävs alltså inga supervärden för att göra grymma resultat och förmodligen ligger det alltså något i “Morphological components” -figuren, det är inte bara VO2max som avgör hur fort man kan springa (ganska självklart kanske).
Generellt verkar det också som att VO2max är av mindre intresse ju längre man springer.
Någonstans läste jag om en jämförelse mellan 5km löpare och ultralöpare upp till 90km där det var en mycket tydligare korrelation mellan VO2max och presstation för de kortare distanserna. Utifrån mina egna ultra upplevelser känns ju detta rimligt, när faktorer så som skav, väderförhållanden, energi intag och andra omständigheter har en avgörande påverkan. Ett bra VO2max värde är dock aldrig negativt.
13687289_715829575221393_654397008_n

Ska jag springa fler vertikal-lopp kan det vara bra med ett högt VO2max. Foto: Fia Jobs (?)

För min egen del känner jag att VO2max testet var en bra hälsokontroll, nu vet jag att hjärta och lungor fungerar som dom ska. Testet är också användbart då man får ut sina puls zoner och en laktat-tröskel vilket kan användas om man vill strukturera upp sin träning. Jag springer alltid med min Suunto klocka, men använder sällan pulsbandet. Nu har det väckts ett litet intresse för att kanske ta med pulsbältet ibland för att säkerställa att man håller sig inom rätt zoner. En annan grej som jag fick tipset om att testa är att regelbundet ta vilopulsen när man stiger upp, det är en liten insats som kan ge intressanta analyser i excel och en bra övervakning av återhämtningen.
Siktar in mig på lite uppföljning och ett nytt test till nästa år.
Stort tack till Idrottsmedicinskt Center Malmö och Oliver som utförde testet (och tog bilder) samt Spring Trail Österlen och Geal som skickade dit mig.
 

Referenser

Joyner, M. J. & Coyle, E. F. (2008), Endurance exercise performance: the physiology of champions. The Journal of Physiology.
Larsen H.B. & Sheel A.W. (2015) Review – The Kenyan runners. Scanidinavian jurnal of medicine & science in sports. 
Tam E, Rossi H, Moia C, Berardelli C, Rosa G, Capelli C, Ferretti G. Energetics of running in top-level marathon runners from Kenya.
Davies C.T. & Thompson M.W. (1979), Aerobic performance of female marathon and male ultramarathon athletes.
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s