Ultra Trail Tai Mo Shan

Efter en lugn morgon på hotellet vid Causeway Bay gav jag mig iväg för att leta upp starten till loppet. Starten skulle gå i Tsuen Wan, för att ta mig dit åkte jag först buss över vattnet till Kowloon (the dark side) där bytte jag från buss till tunnelbanan mot Tsuen Wan west. Från Tsuen Wan West kunde jag gå till starten. Jag hade redan fått bra kläm på hur kollektivtrafiken fungerade i Hong Kong under den korta tid jag varit där (ca 1 ½ dag). Jag var på plats i god tid innan start och kunde i lugn och ro checka in mina drop bags och få min utrustning godkänd. En halvtimme innan starten blev jag intervjuad på en blandning av kinesiska och engelska, tanken var att jag skulle ge lite expert tips om hur man skulle förbereda sig den sista stunden innan start. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag sa men det var ju roligt att bli intervjuad och dessutom på kinesiska. Precis innan starten träffade jag förhandsfavoriten Sondre Amdahl som pratar norska… ett förhållandevis begripligt språk.

kartahkmfarg-copy

Kina i rött, banan (ungefär) i blått

Redan upp mot första toppen möttes man av de första trapporna. När jag sprungit ett pass dagen innan loppet tillsammans med Hong Kong boende Mr. Lo och Tiffany hade jag fått klart för mig att det skulle bli mycket trappor under loppet. Tydligen är majoriteten av backarna i Hong Kong försedda med mycket trappor.

img_3868

Förutom trapporna fick man ganska fort också testa på de olika andra underlagen som det mesta av loppet skulle domineras av. Det skulle visa sig att en ganska stor del av loppet gick på hårt underlag med cement eller asfalt både på mindre vägar i bergen och dessutom på en del stigar. Jag hade inte förväntat mig ett så hårt underlag men mitt val av skor (Hoka One One Speedgoat) var ändå ett bra val. Man hade dock klarat sig bra på en mindre trailig sko men eftersom att det skiftade ganska mycket mellan det hårda underlaget och mycket mjukare fungerade Speedgoatsen ändå bra. När man sprang ut från de tillrättalagda stigarna med trappsteg och cement var stigarna smala och gick genom högt gräs, ofta så att man inte såg riktigt var man satte fötterna. Man sprang också genom en del bambuskog och längs bergskammar med öppet landskap.

Med start klockan 16.00 lokal tid dröjde det inte mer än två timmar innan det blev helt mörkt och man tvingades slå på pannlampan. Jag hade startat med pannlampan färdig monterad på huvudet för att inte behöva bry mig om att plocka fram den senare. Jag lyckades hålla ett bra tempo i början i kuperad men ganska lättsprungen terräng. Vi var ett gäng löpare (4-5st) som sprang ganska jämnt men med lite olika styrkor vilket innebar att min placering varierade ganska mycket i början. Jag var ofta starkare utför medan andra sprang förbi uppför. Jag passerade check point 1 (CP 1) som fyra men var nere på åttonde plats vid CP 3 utan att det skiljde så mycket i tid. Jag kommer ihåg att jag tyckte att tiden gick långsamt i början. Eftersom att solen gick ner redan vid 18.00 var det sex timmar till tolvslaget och det kändes som en evighet till nästa morgon. Hela tiden passerade man löpare från det längre 160km loppet som startat tidigare på dagen på ett annat ställe, vilket hjälpte till som en sporre. Jag fokuserade också på att ta en check point i taget men hade speciellt siktet inställt på CP 4 efter 65km där jag skulle få min drop bag. Det som var mest intressant i den var en flaska Coca Cola som smakade mycket gott efter att ha druckit en massa vatten och kinesiskt te fram till dess.

cp 4 sammanföll också med tolvslaget. Eftersom att detta var drygt halvvägs, jag kände mig lite sliten och min drop bag var där beslutade jag mig för att ta en liten paus för att få i mig lite extra energi. Jag och japanske Hisashi, som jag då sprungit en stund tillsammans med blev serverade nudlar och åt vars en snickers. Helt plötsligt började alla räkna ner (10 -> 0) och så var det nytt år!

Jag stack iväg innan Hisashi för att tackla de 4 sista topparna.

ttfver4-04-01

Precis som på UTMB (läs vad jag skrev om det loppet här) så var det dessa fyra monster på slutet som var jobbigast. Första gick riktigt bra och jag passerade många löpare, några från mitt lopp men framförallt löpare från det längre 160km loppet. De som sprang det långa loppet hade startat på morgonen långt innan oss men de hade alltså sprungit 45km längre. I stigningen upp mot andra toppen passerade jag också Andrea Huser damsegraren i det långa loppet.

Jag har en känsla av att det var den näst sista backen som var jobbigast. Jag kan inte komma på vad det var som var jobbigt men jag tror att jag antagligen var ganska sugen på att vara klar, dessutom var den lite längre än de övriga tre. Innan backen hade jag stannat och laddat med en talrik stekt ris och fyllt mina vattenflaskor, den ena med varm choklad. På toppen passerade man banans högsta punkt på 780 meter vilket inte låter så farligt men när man vänder ner om till noll mellan varje backe är även ett litet berg jobbigt. Totalt fick jag ihop lite drygt 6000 höjdmeter vilket är ganska mycket.

Sista backen gick lättare, då var det inte så farligt långt kvar till mål och solen hade gått upp. På toppen, inför sista utförslöpningen ville funktionärerna vid sisat check pointen ta selfies med mig, det gick bra. Efter det var det bara en lång, relativt lättsprungen utförslöpa kvar till mållinjen inne på en idrottsplats i Fo Tan. Det var ganska lugnt, inte så mycket publik men en massa funktionärer. Jag blev fotograferad och fick priser eftersom att jag vunnit min klass och så fick jag sitta ner. Mr. Lo, Tiffany och några andra från Compressport var där, vi var alla ganska nöjda. Jag hade siktat på 20 timmar och nu var jag redan i mål efter drygt 17 timmar och 24 minuter, bara drygt 1 timme efter totalsegrande Sondre.

datahk

Min medelhastighet (grön) och Sondres medelhastighet (brandgul) visar att jag tappade i början men sen sprang ganska jämnt med honom. Det är bra eftersom att Sondre är en vass löpare som varit högt placerad på UTMB, UTMF, WSER, MDS osv.

Loppet var trevligt och funktionärerna var fantastiska så jag kan verkligen rekommendera Ultra Trail Tai Mo Shan. Dessutom var Hong Kong som frilufts-stad ett riktigt trevligt ställe. Närheten till bergen gjorde det väldigt lätt att att sig runt, som när jag någon dag efter loppet tog tunnelbanan till Lantau (en annan ö) för att vandrade en bit. Oerhört smidigt och väldigt billigt. Det finns också många fler lopp och leder att springa på Hong Kong så det är ett ställe som jag säkert återvänder till, kanske som ett stopp på vägen till NZ eller liknande.

Stort tack till Compressport, Active Brands Asia (särskilt Mr. Lo och Tiffany), Spring Trail Österlen och Hoka One One för stort stöd både innan och under loppet. Tack.

 

Advertisements

5 responses to “Ultra Trail Tai Mo Shan

Leave a Reply to Johannes Andersson Cancel reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s