Templiers Endurance Trail

Loppet är en del i Festival des Templiers en mycket prestigefull tävlingshelg i Frankrike. Den lilla staden Milau som annars är mest känd för sin stora nybyggda viadukt, som ska göra det smidigare för Parisbor att ta sig till Medelhavskusten, förvandlas till ett litet löparmekka. Även om loppen under helgen är mycket stora i Frankrike så var min uppfattning att det inte lockade särskilt många utländska löpare, kanske på grund av deras urdåliga hemsida med en mikroskopisk del översatt till ett begripligt språk (engelska). Som tur var hade jag med mig min tolk och manager Gael. Loppet på Österlen som jag är med och arrangerar (Österlen Spring Trail) är Gaels påhitt och vi gjorde resan till Frankrike i studiesyfte för att utveckla vårt eget lopp.

IMG_3345

Det var inte helt smidigt att ta sig till Milau och resan inkluderade buss, tåg, spårvagn och två fly. Nästan lättare att åka till Hong Kong. Väl framme visade sig Milau vara en ganska mysig stad, inte alls lika rörig som större franska städer.

Mitt lopp “Endurance Trail” var det längsta under helgen (100km) och startade tidigt på fredags morgonen med mycket pyroteknik (bilderna tog jag på en av de andra loppen). Därefter följde en lättsprungen sträcka på asfalt för att sprida ut startfältet på 2000 löpare. Det gick riktigt fort i början när ingen ville tappa placeringar inför de följande 95 kilometerna på mer teknisk och smal stig. Loppet gick sedan runt en liten bergsplatå ibland på knixig stig, ibland på lite bredare väg. Man passerade många slott, små fina byar, raviner och utsiktspunkter.

 

Första stigningen gick bra men redan i andra stigningen efter drygt 30 kilometer började jag känna mig obehagligt trött. Jag blev också ovanligt svettig trotts att det var tidigt på morgonen och säkert inte mer än 10-15 grader och grått väder. I efterhand tror jag att det kan ha berott på en kombination av dålig återhämtning efter Ben Nevis Ultra 120 km mindre än 4 veckor tidigare, slarv med energi intag och kanske någon form av infektion i kroppen. Jag kände mig väldigt yr och fick i samband med detta kraftig kramp i låren (något jag aldrig haft tidigare) vilket tvingade mig att stanna helt. I samband med detta kom det 3 stora gamar och flög riktigt lågt över mig genom morgondiset, så jag hade iallafall något att titta på. OBS, jag tog inga bilder under loppet (såklart) men bilderna nedan är på samma sorts gam och en liknande backe.

 

Fick så småningom ordning på krampen med hjälp av salttabletter och kunde fortsätta men redan i nästa stigning kom samma känsla tillbaka. Här någonstans slutade jag helt bry mig om tid och placering och ville bara ta mig till mål, lite oroväckande när det var 60-70km kvar…

Tog det ganska lugnt fram till nästa vätskestation där jag fyllde på ordentligt med energi även om jag redan stoppat i mig en hel del eget som jag hade med mig. Framförallt drack jag ganska mycket, ett glas vatten, två glas apelsinjuice, ett glas coca-cola och ett glas öl. Kände mig sen lite starkare men fortfarande konstigt trött och lite sur.

Banan var trevlig med höstfärgade ekar och grön buxbom och det var mycket folk som var ute och hejade. Majoriteten av medlöparna var dock fransmän och det var inte förrän framåt slutet som jag hittade en holländare som kunde prata engelska… har det framgått att jag tycker fransmän är knasiga som bara vill prata franska?

I sista utförslöpningen sprang man genom en häftig grotta och kom ut på ett annat ställe. Då sprang jag fortfarande med Holländaren som ökade tempot rejält sista biten men jag hade inget problem att följa och spurtade ner honom enkelt. 🙂

Efter målgång fick man lite mat, medalj och finisher väst. Sen gick jag och åt pizza.

Loppet tog strax över 15 timmar vilket ändå inte var någon katastrof med tanke på känslan. Det var sista ultran för 2017, det har blivit en hel del lopp och det ska bli skönt att ta det lite lugnt nu under november. Nu finns det tid att göra planer inför 2018.

Sprang i mina Hoka One One Speedgoat 2 och var i övrigt fullt Compressport kittad, tack för det. Stort tack också till Gael och Österlen Spring Trail för att jag fick följa med på resan. Anmäl er gärna till ett lopp under ÖST 2018 så att jag kan följa med på fler äventyr.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s