Grossglockner Ultra Trail

Här kommer en utförligare rapport från helgens lopp i alperna, Grossglockner Ultra Trail. Det var ett lopp som jag siktat på länge och haft höga ambitioner för men som ganska fort blev pannkaka. Ni som intresserat er för hur det gått har säkert inte kunnat missa att loppet inte riktigt gick som jag hade tänkt. Det gick dock inte riktigt så illa som en del verkade tro under loppet (jag var lyckligt ovetande) när min GPS slutade fungera.

Det var kul att se att så många engagerade sig på hemmaplan och försökte följa loppet även om gps:en som tillhandahölls av tävlingen slutade fungera en bit in i racet och sen inte kom igång igen förrän strax innan målgång. Under denna 12h period rörde tydligen inte min prick sig på kartan och det spekuleras vilt i vad detta kunde bero på. Hade jag brutit eller hade jag kanske tvingats hjälpa någon annan som skadat sig, man kontaktade till och med tävlingsledningen.

Även om det gick betydligt bättre för mig än för gps:en så gick det inte helt smärtfritt.

38043152_10209723111915125_8226354898745163776_n

Jag och Viktor (som jag också sprang GR221 på Mallorca med) delade på ett boende i Kaprun där starten skulle gå. Dagen innan loppet använde vi vårt sommerkarte och åkte upp med liften till Kitztenhorn. På eftermiddagen firades kusin-filips födelsedag med lunch och rodel åkning. Filip (… och Emma, Veronica och morbror Mårten) var i närliggande Saalbach på semester.

På tävlingsdagen tog vi det väldigt lugnt för att ha så mycket energi som möjligt inför starten vid 22.00. Vi hämtade ut nummerlappen, gick en kort runda på expot och fokuserade på att få i oss mycket vätska och mat.

Vi ville vara vid starten 21.30 för att lämna in dropp-bag och lyssna på race-briefing men när vi nästan var framme kom Viktor på att han glömt sin keps och fick jogga tillbaka till hotellet. Jag hittade istället David Rydstedt som också skulle spinga. David hade tidigare haft stora problem med att hitta nålar att fästa nummerlappen med men det var något som nu hade fixat sig. Vi vinkade av Davids familj och lyssnade på en kort briefing innan det var dags att gå in i startfållan. Eftersom att jag och David hade låga startnummer (10 och 18) fick vi stå långt fram i starten. Precis innan vi gick in i startfållan kom Viktor tillbaka med min nyckel till hotellet som han hade lånat.

Vi fick stå ett tag i fållan medan dom presenterade topplöparna. Christel Gunnarsson var där och vinkade av oss. Hon tog också dessa bilder.

Jag hade bestämt mig för att hänga på täten fram till första backen. Det gick fort och redan första kilometern innebar 39 höjdmeter och andra kilometern 124 höjdmeter, det var ungefär så länge jag hängde med Gediminas Grinius och dom andra. Tredje kilometer var 209 höjdmeter, en tuff start på ett 110km långt lopp. Jag kände mig ändå ganska pigg och fortsatte i ett relativt behagligt tempo fram till kilometer 25. Här började jag få stora problem med kramp, vilket var märkligt så tidigt in i loppet när jag dessutom redan ätit en salt tablett och druckit ordentligt. Ett par kilometer senare krampade framsida lår ihop totalt och jag kunde knappt röra mig framåt. Jag började samtidigt bli yr och svag. Vid kilometer 30 gick man in i en tuff stigning och här tog det helt stopp och jag kände mig riktigt illamående. Jag kämpade emot ett tag men det finns inte mycket att göra, vill kroppen spy så spyr den. Spydde ett par gånger och blev samtidigt riktigt kall och fick ta på mig vantar, (skånefrö)mössan, regnjacka och regnbyxor trots att det säkert var 15-20 grader varmt. Jag försökte kämpa vidare men var tvungen att sätta mig ner var 50e meter. På klockan ser man att 4 km från 30 till 34 tog drygt 2 timmar och 15 minuter. Det är långsamt! Jag fick lite nya krafter när Viktor kom ikapp mig och kund hänga på honom även om vi fick stanna och pausa regelbundet, Viktor var snäll och väntade.

Vid nästa kontroll fick jag i mig lite soppa och kunde packa undan mina regnbyxor men var tvungen att fortsätta i ett lugnt tempo. Jag och Viktor fortsatte tillsammans. Vi småjoggade utför och gick i snigelfart uppför. Nu hade jag helt släppt alla tankar om en topp 10 placering och tiden 17 timmar och 30 min som jag hade siktet inställt på. Istället tog jag sikte på att ta mig i mål på en tid som i alla fall skulle ge en kvalificering till Western States lotteriet (26h).

Vi fortsatte tillsammans i ungefär 15 kilometer innan det började gå utför ner mot Kals och dropboxen vid 60km. Viktor började bli trött samtidigt som jag piggnade till något. Det kändes lite taskigt att springa ifrån Viktor som hade hjälpt mig genom natten men samtidigt ville jag inte riskera att inte kunna fullfölja mitt lopp eller behöva vara kvar ute på berget en andra natt.

Vid Kals (60km) bytte jag t-shirt och tog en längre paus. Jag kunde fortfarande inte få i mig mycket energi, men åt lite soppa och vattenmelon. Nu var det två stora toppar kvar men mer än halva loppet var gjort och det kändes lite positivare i kroppen. Vid nästa kontroll kunde jag till och med dricka ett halvt glas alkoholfri veteöl.

Det började bli riktigt varmt och det tog en himla tid att ta sig över bergen med en del riktigt teknisk ”löpning”. Från andra toppen var det bara 25km utför kvar till mål, första biten över några snöfält därefter ganska lätt-löpt.

I utförslöpningen var jag klart starkare än dom runt mig men eftersom att många genade höll vi ungefär samma tempo. Istället för att springa på leden sprang de på bilvägen där det gick mycket snabbare. Bilvägen gick nämligen genom ett antal tunnlar, så medan jag kämpade ute på berget joggade dom förbi med tak över huvudet. På briefingen innan loppet sa dom specifikt att man inte fick springa i tunnlarna. Detta resulterade i att jag fick springa om ett flertal personer upp till 4 gånger! Jag tyckte mest att det var komiskt och gav dem tummen upp varje gång jag sprang förbi. Det hade också börjat åska och ösregna så man kan ju förstå att dom ville hem så fort som möjligt.

Sista kilometerna gick smärtfritt och i Kaprun väntade Christel vid målet och meddelade att folk hemma (typ mamma) varit oroliga över var jag tagit vägen eftersom min GPS inte funkat. Jag hann bara precis hämta ut min dropbag innan Viktor också dök upp, då hade han precis kommit med en brytbuss från kilometer 80. Jag fick också höra att David brutit tidigt med skadekänningar.

Egentligen skulle man fått öl och pasta vid målgång men det hade nog tagit slut till de kortare loppen… ett litet minus. Vi gick hem och åt pizza istället.

Sammanfattningsvis en trevlig bansträckning som egentligen skulle passa mig ganska bra men som efter omständigheterna mest var jobbig och inte så njutbar. Organisationen har nog en del att lära men loppet har stor potential. Datasports gps och live tidtagning verkar ha fungerat sådär. Gael sa efter loppet att det är imponerande att vi kan ha en bättre tidtagning till lilla Österlen Spring Trail – jag håller med.

Vad min tidiga genomklappning kan ha berott på har jag inget svar på. Teorier inkluderar värme, mat, tuff öppning, getingstick och kortison, inget av vilket känns helt solklart. Nu ska jag vila lite och sen komma igen starkt inför Idre Fjällmarathon 45km. Det skulle kunna passa bra.

38122950_10209723103674919_4515743239378042880_n

Utrustning Under loppet!

Skor: Hoka One One Speedgoat 2
Ryggsäck: Ultimate Direction AK 2.0
Stavar: Black Diamond Ultra distance z-poles
Kläder/strumpor: Compressport
Solglasögon: Goodr
Mössa: Skånefrö AB
Energi: Soppa + vattenmelon
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s